Rå lök

Rå lök är verkligen något förrädiskt. Gul är värst, men rödlök är fanimej inte långt ifrån på jävlighetsskalan.

Säg såhär. Man går på café/lunchställe. Man beställer lasagne. Man får en tallrik med en stor bil lasagne och lite grönsallad med några "strån" rödlök i. Ser aptitligt och snyggt ut.

Så äter man anrättningen och inser, minst ett lagat mål och x antal koppar kaffe senare att den där lökandedräkten fortfarande sitter i. Fruktansvärt!

Här sitter jag nu och sippar på kvällsvinet och äter mörk choklad - världens godaste choklad by the way, 79 kronor för 56 gram! Och vad händer? Jo, mellan klunkarna och tuggorna choklad tränger den där eländiga löksmaken fram.

Det är ju så man vill gå och dra något gammalt över sig.

En hemlighet

Vill ni veta en hemlighet?

Jag hoppas i smyg att min mobil går sönder snart. Alltså sådär totalt jävla sönder så att den inte går att använda mer. Det är nämligen vad som krävs för att jag ska köpa en ny.

För en liten stund sedan satt jag och skjöt luckan fram och tillbaka, fram och tillbaka, i ett rasande tempo.. Frenetiskt! Med en stilla förhoppning om att den bara skulle paja totalt.

Det gjorde den inte. Suck.

Norah mfl.

Glöm det här. Jag vill se ut som Norah Jones.

Jag kollade precis på hennes nya video "Chasing Pirates" och blev helt tagen. Inte av låten dock, den var kass. Men titta här!

Tänk om man såg ut så. Jag är nöjd med mitt utseende, det är jag verkligen. Tycker att det duger alldels utmärkt. Men tänk att se sig själv i spegeln varje morgon och mötas av Nohras vackra uppsyn. Lovely.

Sedan kan jag passa på att poängtera att hon är Ravi Shakars dotter, är inte det lite coolt? Det verkar som om ingen bryr sig om detta faktum men jag tycker det är värt att poängtera. För det är coolt. Hon föddes Geethali Norah Jones Shankar.

Och när jag ändå håller på: Norahs (halv?)syster Anoushka Shankar, som mer gått i farsans fotspår, såg jag på Roskildefestivalen för ett par tre år sedan. Det var helt ok, men det pinsamma var att personen som presenterade henne var antingen sjukt nervös eller onykter då hon skanderade: "Ladies and gentlemen, please welcome... Anga Shanga!"

Fullträff!

Varje yrkeskår har ju sitt interna språk med sina egna finurliga uttryck och ordkonstruktioner. Jag slogs precis av hur dumt det måste låta för en utomstående när vi på järnvägen pratar om döda djur.

Förare: Jag har kört på ett rådjur här vid kilometer 43+600.

Jag: "Jaha.. Dog det?" (Här känns det alltid lika dumt - men det är ju just det som jag behöver få reda på så det blir oftast så jag ställer frågan.)

Förare: "Ja det var en rätt bra träff!"

Sedan ringer jag vidare till driftledningscentralen för att anmäla händelsen. Det kan låta såhär:

Jag: "Det gällde ett påkört rådjur vid kilometer 43+600."

Driften: "Var det en fullträff? Sa han nåt om det?" (Man förutsätter att föraren är en han. Alltid. Trots att några få kvinnliga finns.)

Jag: "Ja det var nog en rätt bra träff!"

Det här med att det skulle vara något bra att ha kört ihjäl ett djur kan ju te sig lite märkligt. Men egentligen - alternativet är ett halvt ihjälkört djur som ligger och lider, kanske en lång stund - innan en markägare eller annan (utringd av driftledningscentralen) kommer med bössan i högsta högg för att "put it out of its misery".

Ja. Och då var det helt plötsligt inte så konstigt att vi kallar det bra träff / fullträff.

En företeelse

Alltså, såhär i Halloweentider ser vissa sin chans. Tjejer som har stil och klass och som i vanliga fall inte visar mycket hud får möjligheten att vara riktigt slampiga för en kväll.

För att inte tala om de som redan är den lampiga typen! Gud bevare mig.



(Sen kan man ju fråga sig hur jävla sexigt det är att gå och köpa en eldgaffel i röd plast på Buttericks och sminka sig med teatersmink som lägger sig som en stel kaka i anletet. Låga sexighetspoäng i min bok kan jag tala om! Men vem är jag att döma.)

Uppdatering:

Det bultar och känns varmt i handen. Skönt, jag som lider av dålig blodcirkulation i händer och fötter.

Glädje!

De flesta olyckor sker i hemmet!

Jaha. Och hur gick det här till då?


Ledtråd: studera bilden noga. Märk hur långt de vassa femtiotalsgaffel-uddarna sticker ut från avocadon och föreställ er att avocadon låg mycket hårt pressad mot min handflata vid olyckstillfället.

Äh, vad ska man säga. Hårda jävla kärnor som inte ger med sig - till slut tar man ju i för kung och fosterland! Trots att bara halva kärnan är kvar efter mycket våld. Adrenalinet pumpar och, ja.

Tur att man har en trelitersdunk Jeltzin i kylen in case of emergency.